21:12:00
Hannah Uhlán- Min väg tillbaks 3
Mina förväntningar var höga och spänningen var stor. Jag har aldrig operarats förut och nu var det första gången med vilja. Hur ofta opererar man sig med vilja? Jag var sjukt nervös och jag var väldigt rädd. Men med tanke på att jag hade valt detta själv så såg jag bara fram emot denna dag.
Den 31 oktober 2013 ringde klockan halv 6 på morgonen. Jag och mamma åkte iväg till läkargruppen där personalen tog väl hand om mig. Sedan var operationen igång. Jag vaknade senare av att jag hade fruktansvärt ont. Men det var inte värsta smärtan jag hade haft just hittils. Den smärtan kom mellan dag 2 till den andra veckan efter operationen. Smärtan var obeskrivlig och du som läser detta kan egentligen inte förstå hur denna smärta är om du inte upplevt eller varit med om detta själv. Men nu är jag ett steg närmare på rätt väg vilket bara betyder att bita ihop och ta dag för dag.
Efter första veckan startade jag med min rehab. Det var enkla övningar så som försöka lyfta benet rakt upp i luften. Eftersom benet inte har någon styrka efter operationen så måste man börja om med styrkan och allting allt från början. Tänk att du ska gå från styrka i benet från 0 till hundra. Det är ett stort kliv och det är nu det psykiska kommer in.
Tiden och veckorna går och framstegen kommer. När man redan kan börja cykla efter 2 veckor efter operation så är bara det ett stort kliv i rehaben. För 1 vecka sedan kunde jag knappt gå och efter 2 veckor så kunde jag redan cykla. Med det vill jag säga: För varje litet steg du tar i din rehab så ska du vara nöjd över det du presterar. Det visar att du har gjort bra ifrån dig och att knät läker. För varje litet steg du tar i rehaben var glad, var lycklig, se viljan att bli bättre. Det går! Men om du skulle börja tänka negativt och inte se de små stegen du lyckas med, så tar det jätte psykiskt. Du orkar inte vara negativ i ungefär 7 månader. Så vänd på det och se allting som en utmaning! Men ha inte för höga krav på dig själv.
Fortsättning följer..