22:24:00
Hannah Uhlán- Min väg tillbaks 6
Jag utvecklades varje träning och tog för mig mer och mer. Men självklart är jag inte den samma spelaren som jag var innan jag skadade mig. Jag har tappat och därför måste jag jobba på varje träning för att bli lite bättre. Jag kände energin i kroppen och det glödde inom mig. Jag vågade använda min vänster (som var de knä jag skadade) och skjuta med. Allting kändes så himla bra. Allting gick framåt! Jag började gå in i motlägg och vågade mer och mer som sagt. Det mentala gav verkligen resultat. Jag började känna mig redo för min första match. Jag skulle spela min första match den 18 augusti med laget under. Jag var skit nervös och jag var jätte laddad. Men..
1,5 vecka innan matchen hörde jag hur det small till i min fot och jag kände direkt att någonting var av i foten. Det visade sig att mitt lilltå ben i foten var totalt av och rehabiliteringen för foten började om. Tråkigt men sant. Hur otur kan man inte ha det? Men gav jag upp för det? Nej.. Jag fick vila i 3 veckor och gå med ordentliga joggingskor och tillslut efter 3 veckor kunde jag börja cykla. Jag körde varje dag och varierade varannan dag med 1 mil, 5 km och intervaller. Tråkigt men sant. Precis innan jag skadade mig kände jag att jag hade fått upp min kondition och jag ville inte tappa den. Men självklart tappar man den lite. Men tillslut efter 7 veckors uppehåll från fotbollen fick jag sätta igång igen. Jag fick starta lite lättare och efter varje träningspass fick jag öka på. Men jag fick inte vara med och spela match på träningen eftersom jag inte fick göra snabba vridningar.
Doktorerna valde att inte ge mig gips under den sista skadan för att man tappar så mycket muskler i kroppen om man får gips. Så därför hade de ett krav. Att jag hade ordentliga skor på mig som gjorde att jag gick stabilt samt att jag hade som ett fotinlägg som gjorde att det blev som ett "gips" fast bara i skon. Jag är verkligen tacksam över att jag inte fick gips. Men samtidigt skulle det varit rätt skönt att få det för då vet jag att jag inte skulle slagit i min fot som jag gjorde ungefär varje dag. Vilket gjorde att jag fick extremt ont. Så det finns hela tiden fördelar och nackdelar med gips.
Motivationen har varit sådär efter den sista skadan. Jag orkade knappt gå till gymmet, jag ville bara träna fotboll men fick inte. Idag var det ungefär 1 månad sedan jag fick komma igång efter skadan och det var fortfarande saker på träningen jag inte fick göra eftersom min fot fortfarande inte var helt läkt. Men envis som jag är kör jag ändå. Det som mår sämst just idag är mer min fot än mitt knä och det är jag glad över.
fortsättning följer..