aclathletics.blogg.se

Trots att jag bara va med på ett pass på lägret, blev jag ändå uttagen till nästa läger, som var i slutet av juni. Jag hoppades verkligen att knät skulle vara bra tills dess, för jag ville verkligen komma med och utvecklas mer och mer.
Jag gick till en läkare igen, men han sa att det inte va någon stor fara, att det snart skulle vara bra igen, så röntgen behövdes inte. Jag började gå till en sjukgymnast, och fick mitt första rehabprogram. Vi satte upp ett mål att jag skulle kunna åka på lägret, vilket jag verkligen ville kämpa för. Jag fortsatte med rehaben, och det kändes som allt va som det skulle, så jag började träna med laget lite smått. Jag skippade matcherna på träningarna, men jag var med på det mesta andra. Ungefär en vecka innan lägret på en träning va jag fortfarande inte med på match, men jag skulle vara med på skottövning. Jag tänkte att jag kunde skjuta med höger (det är vänster jag skadat), men när jag kommer och ska skjuta kan jag inte stödja så bra på vänster knä så det viker sig och jag ramlar. Det svullnade upp och nu kunde jag inte åka på lägret..
Jag gick till sjukgymnasten och började med rehab igen. Nu va mitt mål ett "andra chansen" läger, för de som inte blev uttagna eller som inte kunde va där. Men när det började närma sig kände jag att det inte va bra i knät än, det kändes inte som all rehab under sommaren hjälpte så mycket, knät var fortfarande lika ostabilt. Så ännu en gång gick jag till sjukgymnasten och nu, någon gång i augusti, började hon misstänka korsbandsskada.. Efter några veckor fick jag en tid hos ortopeden i Västervik, och ja, mycket riktigt, det va korsbandet.. Jag förstod direkt vad det innebar, operation. Det var antingen det eller att aldrig mer kunna spela fotboll, och det valet var ganska enkelt.

fortsättning följer..