17:36:55
Elsa Karlsson- min väg tillbaka, del 3
Tisdagen den 28 oktober åkte jag och mamma till Västervik för operation av knät. Vi sov på sjukhuset och dagen efter var det dags. Det dröjde några timmar innan jag fick åka in, men när jag låg där utanför i väntan på att få åka in i operationssalen bröt jag ihop, inte för att jag hade ångrat mig men mest för att jag va såå nervös och rädd. Nu i efterhand vet jag inte riktigt varför, för allt gick ju bra sen.
Efter några timmar vaknade jag upp med mamma brevid mig, och med ett stort och ont knä. Smärtan gick dock över rätt fort, men jag kommer ihåg att jag stannade rätt länge innan jag fick åka ner igen. Väl på rummet väntande sen pappa, min lillasyster och min bästa vän med mat från subway ;)
Dagen efter fick jag prova att gå med kryckor, och fick även ett rehabprogram, med mest att pressa knät neråt, att försöka lyfta benet, att sträcka på det, att böja på det osv. Jag hade höstlov när jag gjorde operationen så jag fick några dagar hemma, och dom va verkligen värst. Jag kunde knappt göra någonting, och låg mest stilla, och va tvungen att kyla knät varje gång jag hade gjort en övning. Jag tror ingen som inte varit med om detta kan förstå hur det känns, jag kunde inte föreställa mig att det skulle vara så jobbigt. Måste tacka min bästa vän Linnéa som fick göra nästan allt åt mig en kväll när vi va hemma själva där och jag mest låg i soffan haha. Jag fick mest ont i knät efter några dagar, vilket va rätt jobbigt, speciellt i skolan. Men jag tror dom flesta har ännu ondare än vad jag hade efter några dagar, vilket jag är glad att jag slapp ha. Efter ca 2 veckor träffade jag en sjukgymnast, då samma dag hade jag även lämnat kryckorna hemma eftersom jag tyckte att jag kunde gå bra själv, och gått en dag utan dom, vilket inte va särskilt bra. Då stödde jag mig mest på mitt högra ben vilket ledde till att jag hade jätteont i det på kvällen.. Så ett tips om ni går på kryckor, gå med dom så länge ni ska.
Efter typ 5 veckor var jag på återbesök hos ortopeden, och han sa att det såg väldigt bra ut, och att jag skött träningen bra, vilket jag kan hålla med om, eftersom det verkligen gäller att ta det på största allvar.
fortsättning följer...